Tiden går...

Nu har det gått nästan tre veckor sedan Mellantroll flyttade hem. Det känns som mycket längre...  Det är jätteskönt att ha alla samlade under ett och samma tak igen men jag ska inte sticka under stol med att det oxå varit fruktansvärt jobbigt. Den första veckan var hemsk! Att få ihop allt... Nu skulle vi försöka hitta nya rutiner och en balans som passade vår familj. Det är först nu, tre veckor senare, som vi har hittat denna balans och känner att dagarna flyter på och att vi faktiskt hinner med. Men det är långa dagar, klockan ringer 5.30 och sen är det fullt ös fram till kl 22 på kvällen då vi stupar i säng. Det är mediciner som ska ges, mat som ska kopplas, kräk som ska torkas, mat som ska lagas, blöjor ska bytas, läxor ska göras... Tre dagar i veckan åker vi in till sjukan för kontroller, provtagning och uppföljning. Trollet äter inte så mycket själv än utan får den mesta maten och näringen från Nutrini, som är en sorts välling, som vi ger i peggen. På natten får hon även TPN som är ett näringsdropp som går rätt ut i blodet. Detta kommer hemsjukvården och kopplar på runt 19.30 och kopplar bort på morgonen vid 7.30. Det är mycket tider som ska passas men nu har vi hittat en balans som till och med ger utrymme för lite vardagligt vanliga saker som baka pepparkakor, leka i snön och gå promenader.

Pepparkaksbak under djup koncentration.

Mellantroll är ju ganska infektionskänlig och därför inte träffa sin bästa vän, nu produceras det mycket teckningar och annat pyssel som skickas till vännen på posten. Just denna teckning ritades med mycket nogrannhet...