Uppdatering!

Ja, då var vi gång då! Transplantationen är igång... Men vägen fram dit har varit knölig, Lilltroll åkte på en förkylning, trodde jag, som visade sig vara en halsfluss. Sämre tajming finns  ju inte... Men hon repade sig ganska fort när hon väl fått antibiotika. Hon hade en jobbig natt med hög feber men sen piggnade hon till.

I söndags när hon skulle bli inlagd hade hon varit feberfri nästan ett dygn och det kändes ju bra. När vi kom till avd 324 var planen att de skulle sätta Emla-plåster på henne för att de sedan skulle kunna sätta en nål på henne. Sedan skulle hon ju Hibiscrub-duschas oxå, 2 st dubbelduschar. Så Emlan sattes och hon duschade. Sedan var det då dax för själva nål-sättandet. Jag klandrar absolut inte personalen de var jätte gulliga och säkert jätte duktiga fast även om de hittade ett jättebra kärl som de sa att de gjorde så lyckades de inte. Vi avvaktade en liten stund och sedan provade de igen men med samma resultat. Det bestämdes då att vi skulle upp till narkos där de skulle hjälpa oss. Behöver jag tillägga att Lilltroll inte direkt var förtjust i detta... Väl hos narkos försöktes det sättas en nål men utan resultat där oxå. Då kommer en narkosläkare in med en ultraljudsapparat som ska hjälpa dem att bättre se var de kan sätta denna nål. Efter mycket fasthållande och ännu mer skrik från Lilltroll bestäms det att vi struntar i att sätta en nål på henne nu utan gör det när hon är sövd under morgondagen, vilket innebär att hon får sövas med mask istället. Nu är ju Lilltroll ganska trött och hungrig oxå eftersom klockan hade passerat middag för länge sen. Väl tillbaka på avd får hon i sig mat och sedan duschas hon igen sedan dröjer det inte länge förrän hon sover gott och gör så hela natten. Värre var det med Trollmor, det blev inte många timmars sömn...

Måndag 7/11

Då var den stora dagen här! Morgonen började redan kl 6 för vår del, då Lilltroll vaknade och inte ville somna om eftersom hon inte fick sin välling som hon är van vid. Så vi satt tillsammans i sjukhus-sängen och kollade på barnprogram fram tills dess att det var dax att bege sig mot operation och sövning. Kl 8 var vi där och 8.15 sov hon, själva sövningen gick bra, hon protesterade givetvis mot att få en mask tryckt i ansiktet men det var ju bara att hålla fast! Tre timmar senare ringde de och sa att hon låg på uppvaket och att jag kunde gå dit. Synen som mötte mig var på inget sätt obehaglig, men jäklar va sladdar och trådar och grejer hon hade som stack ut från henne!! Nu är jag ju van vid de slangar som Mellantroll har och hon själv har ju koll på de oxå,  det kan man säga att det hade INTE Lilltroll! När hon vaknade till efter att jag suttit där ca en kvart så skulle hon till varje pris upp till sittande och helst stående och då dra bort allt som kom i hennes väg. Det blev en utmaning kan jag säga, men tillsammans med personal från uppvaket fixade det sig och hon somnade till slut om i mitt knä. Sen sov hon mestadelen av dagen. Hon hade ganska lågt blodvärde så hon fick påfyllning av det.

Kl 14.00 var det då dax för Lilltrolls cellar att marchera in i Mellantroll. Allt gick lugnt och stilla och Mellantroll satt och tittade på tv undet tiden. Nu är det bara att vänta på att de ska börja jobba och göra sitt.

Här är de! De friska cellerna från Lilltroll!

Mellantroll ligger sammanbiten och kramar sin prinsess-kudde och tittat på tv under tiden.

Söndag 8/11

Lilltroll har sovit som en klubbad säl och verkar inte direkt påverkad av vad hon gått igenom. Lite tröttare än vanligt men det är väl kanske inte så konstigt... Runt lunch blev hon utskriven. Mellantroll är fortsatt ganska pigg men lite låg i humöret för att hon tycker det är sååå tråkigt att vara instängd...

Läsa pärmen både framlänges och baklänges är ett sätt att fördiva tiden när man är på sjukhus!

Måndag 9/11

Lilltroll verkar inte ha direkt ont i ryggen med hon går lite lustigt och hackigt och det tar en liten stund innan hon hittar balansen, annars e hon helt som vanligt! Mellantroll har idag haft så mycket energi att det nästan inte är sant! På fm kom sjukgymnasten och de gjorde div övningar och under em har vi gått igen hela repertoaren av sånger som vi kan och haft lite gymnastik i sängen, vi har oxå pysslat och hon har fått prata med sin älskade vän i telefon! Det har varit såå skönt att se henne så uppåt och höra henne skratta och prata och vara så "levande" som bara hon kan! Emmelanåt kräks hon men efter en stunds återhämtning är hon igång igen! Goa unge!!