Härliga höst och hemska undersökningar!

Några timmars permiss blev det idag med och ett par av dem tillbringade vi ute. Såå härligt att känna solen värma i ansiktet och de lite kyliga höstvindarna i håret. Jag älskar hösten! Vi gick iväg till en lekplats som de ganska nyligen har renoverat. Behöver jag tillägga att Mellantroll cyklade...  Egentligen fanns väl det en massa "måsten" att göra inne, som att städa, tvätta, laga mat... men idag struntade vi i detta och fångade dagen istället! 

Innan vi fick åka hem skulle Mellantroll göra ett ultraljud av magen och främst området runt Peggen eftersom hon har ont till och från och är väldigt öm runt där. 20 minuter innan fick hon morfin som skulle underlätta smärtan som hon ev skulle kunna komma att känna under undersökningen. Till saken hör också att hon har gjort ett antal ultraljud innan och är fullt medveten om att det inte göra ont eller är farligt på något vis. Men läkaren som gjorde ultraljudet verkade inte ta någon hänsyn till att hon var öm eller var rädd för att det skulle göra ont så hon drar upp klänningen och kommer genast åt peggen och givetvis gjorde detta ont. Mellentroll grinade illa och försökte visa med gester åt läkaren att ta det lite försiktigt. Jag inser ju också att läkaren måste trycka på magen för att få en så bra bild så möjligt men lite lugnt kan man väl ta det... Mellantroll kan tillslut inte hålla tillbaka tårarna utan skriker AJ! AJ! AJ! STOPP! STOPP! SLUUTAAA!! Och när hon tillslut med tårarna rinnande skriker SNÄLLAAAA!! då har tom jag svårt att hålla tillbaka tårarna... Mellantroll har fått gå igenom många undersökningar under resans gång och jag har inget emot att hålla fast ett skrikande barn under provtagning eller vad det nu kan vara men denna gången var det fruktansvärt!! Jag lyckas iallafall få henne till att lugna ner sig lite och inte spänna magen så mycket och snart var undersökningen över. Läkaren gav oss lite papper och sa att det är nog bäst om vi torkar bort gelen som hon hade på magen och sedan gick hon ut. Inte ett ord till Mellantroll sa hon utan bara tack och hej! Kvar sitter Trollet och snyftar och ber om sin snutte som hon tagit med sig och när hon fick den i sina händer hör jag henne säga att det var därför hon tog med sig snutten för, som hon uttryckte det själv, " jag visste väl att det skulle gå så här..."

Nu menar inte jag att hon skulle sluppit göra denna undersökning, men lite medkänsla hade väl inte skadat och hade det varit för mycket begärt av läkaren att stanna upp i nån minut tills hon lugnat sig...?

Mitt lilla Troll...